Det där var riktigt larvigt

Ibland är jag en riktig surkärring, som en surdegslimpa ungefär…
Och lika mycket gapskratt åt dumheter som serveras mig.
Tittade på Gomorron Sverige häromdagen. De hade ett matinslag som handlade om hur sagolikt bra det är att äta insekter. Framtidens proteinkälla och allt det där. Har inga större synpunkter på det. Men, resten…
Tanken är att man ska lägga insekterna på en välsmakande macka. Intill insektskreatören står en kvinna från Brödinstitutet.
Vad hon säger?
”Bröd är klimatsmart.”  I varannan mening, helst varje. Till sist blir det riktigt löjligt. Kommer att tänka på den gamla klassikern från 1976, ”6-8 brödskivor om dagen”.
Här står Svt-kocken och pratar insekter, programledarna funderar på vad det smakar.
Vi tar med lite fräscha grönsaker…
Det smakar lite krispigt…
Bröd är klimatsmart!
Kan det passa till fredagsmyset?
Titta vilka härliga färger…
Bröd är klimatsmart!
Och så håller det på, snacka om illa dold brödreklam.
Jag börjar trumma med fingrarna mot soffbordet. Småle. Vet inte om jag ska vara irriterad eller skratta. Men jag måste ju kolla upp det.
Och visst är det så. Brödinstitutet har en ny kampanj som handlar om hur klimatsmart bröd är. Svt köper bageribranschens budskap med hull och hår.
Nej, jag tänker inte leta länkar, det var liksom för dumt för det.
Förresten äter jag sällan bröd och inga kampanjer i världen kan få mig på andra tankar. Man får bara ont i magen och inte är det särskilt gott heller. Men om andra gillar bröd så är det inget jag har åsikter om, var och en gör väl som man själv tycker är bäst.
Och varför reta upp sig på det här?  Varför sitta och skratta åt det?
Jo, om det ska kampanjas så vill jag veta att jag är utsatt för en kampanj. Det som fick mig att ana oråd var det eviga tjatet från Brödinstitutkvinnan. En (bröd)skiva som hakat upp sig. Det var helt enkelt väldigt illa genomfört. Skrattretande illa.
Och nu har jag visst hjälpt Brödinstitutet i deras kampanj, men strunt samma.
Jag tänker inte ha åsikter om hur klimatsmart bröd är. Även om jag tvivlar. Ack se den biologiska mångfalden breda ut sig över vete/rågåkrarna. Not.
Konstgödsel i brist på kossor.
Lagom är bäst, eller?
Men taffliga kampanjer blir riktigt, riktigt löjligt.
Så, nu fick jag vara lite surkärring och samtidigt skratta lite.
Någon kvällsmacka blir det inte.
Kanske ska testa insekter?

Julklapp för en nörd

Lördagsfriden sänker sig över julklappsjakt, köttbullsfixande och träningsvärk. Efter en stunds letande hittade jag en sida på nätet som hade precis det jag letade efter: GameBoy Colour. Det där gamla spelet som dagens kids antagligen inte har en aning om, men som en av mina söner har stenkoll på.
För något år sedan blev hans GameBoyColour stulet. Trist!  Därför känns det bra att kunna leverera konsol och spel till en riktig nörd!
Annars? Jo, jag har träningsvärk. Motionscykel, hantlar och Wonder Core Smart tar ut sin rätt. Härligt!

 

Svart smak, svart shopping

I dag får det handla om svart. Svart bubblande julmust och det där fenomenet som kallas Black Friday. Dessa två saker har ingenting gemensamt förutom färgen. Såvida inte affären annonserar ut julmust till extrapris under Black Friday, förstås.
Men det är ju min blogg och jag blandar ämnen hur jag vill!
Så jag börjar väl med julmusten.
Minns barndomens jular, musten var det godaste jag visste. Ska nog tacka min kloka mamma som inte tillät hur mycket som helst. Hur jag än försökte komma åt en extra must så var hon där med hökögon och sa stopp. Bara för att man måste äta mat också. mustSå dumt för en småunge…
Hon hade rätt så klart. Men julmusten var bäst i alla fall.
Den är god till allt. Till skinkan. Till knäcken. Till lussebullarna. Jag kan inte få nog.
I dag är det första advent och mitt enda måste i dag är motionscykeln, hantlarna samt ett nytt strykjärn. Borde finnas på rea, Black Friday-priserna gäller väl fortfarande?
Blev nyfiken på det där med svart fredag.
Varför?
Den som söker finner. På Wikipedia. Uttrycket kommer från USA och det är dagen efter Thanksgiving när folk går man ur huse för att shoppa. Det hela började i Philadelphia någon gång före 1961. På 70-talet spreds det över resten av USA.
Någon helgdag är det inte, men många skolor och arbetsplatser stänger så att människor ska hinna shoppa.
Dessutom innebär Black Friday att företag med röda siffror får en chans att sälja så mycket så att bokslutet visar svarta siffror.
En liten undran: Varför ska vi importera allt amerikanskt? All denna engelska i butiken kan göra mig riktigt sur. Affärer som skyltar med ”Midseason sale” får inte mig som kund.
Står det ”Rea” så traskar jag mer än gärna in.
Men Black Friday går liksom inte att värja sig emot. Så jag accepterar motvilligt och tröstar mig med en röda prislappar märkta med det fina svenska ordet ”Rea”.
Även om jag tycker att korsbefruktning mellan språk är spännande, ger upphov till nya ord osv så gillar jag inte handelns mani på engelska. Det känns bara tramsigt.
Men handla billigt gör jag mer än gärna.
Nog om detta, nu är det dags för lunch. Omelett med massor av färsk spenat.
Julmust till, självklart.

 

Fängslande att trampa

Motionscykel. Ett evigt trampande, med början och slut, men utan att komma någonstans. Allt går ut på att försöka göra något annat under tiden så man inte tänker på det där trampandet.
Musik, tv-serie, kolla pulsen, kolla farten, kolla hur mycket det är kvar, zappa mellan kanalerna, försöka läsa (gick sådär). Men för guds skull, tänk inte på trampandet. Runt, runt, runt.

Nej det är inte roligt. Inte det minsta. Men jag gör ju en insats för menisken, den där delen av mitt vänstra knä som fortsätter trilskas. Det ska läka ihop, det har jag bestämt. Och jag är envis. Så det blir motionscykel.

kvinnofengelsee

Tv4 Guld visar australiensiska kultserien Kvinnofängelset.

För ett antal år sedan tyckte jag det var riktigt kul. Jobbade till strax efter midnatt och när jag kom hem satte jag mig på cykeln och kollade samtidigt på den australiensiska serien Kvinnofängelset.
Just nu går den på tv4 Guld. Så i morse när jag skulle jag cykla satte jag igång Kvinnofängelset på tv4play.
Bea Smith hade rymt.
Och jag trampade.
Judy Bryant kallade sin bikini för ett sängöverkast.
Och jag trampade.
Mr Douglas från styrelsen var odräglig för att Bea hade rymt.
Och jag trampade.
Joan Ferguson var ännu odrägligare för Bea hade ju snott hennes uniform. Och rymt.
Och jag trampade.
Nola McKenzie var också odräglig. För Bea hade snott hennes pengar.
Och jag trampade.

 

 

 

Minns du Hysén på knä?

Om jag ber på mina bara knän…snälla lilla menisken kan du inte bara skärpa dig nu?
Nej, så roligt ska vi visst inte ha det. Jag fortsätter halta runt, smörja med Voltaren och väntar på bättre tider. Motionscyklar och tränar med Wonder Core Smart (vilket namn förresten…)

Apropå det här med mil, man kan ju ta sig fram på olika sätt. Fråga Glenn Hysén, fotbollsspelare och expertkommentator. När norska Rosenborg skulle möta Chelsea i Champions League 2007 lovade Hysén att krypa 12 mil om Rosenborg skulle lyckas ta poäng. Rosenborg låg femma i norska serien och formen var det lite si och så med.
Giganterna Chelsea var skyhöga favoriter, dessutom med hemmaplan, Stamford Bridge.
Men Rosenborg kryssade. I den 24:e minuten slog Marek Sapara en frispark från vänsterkanten. Miika Koppinen mötte upp och sköt bollen högt i mål.
Andrej Sjevtjenko kvitterade för Chelsea, men närmre kom inte laget. Rosenborg fixade ett bragdkryss.
”Jag och min stora käft” sa Glenn Hysén.
Några veckor senare åkte han till Norge och kröp inför jublande hemmafans när Rosenborg mötte Schalke.
Fast några 12 mil blev det inte. Men det var nog krypandet som var huvudsaken.
Källor: Aftonbladet och fotbollskanalen.se

Ny apparat ska göra susen

Att inte kunna springa blev ett rejält bakslag. Men jag utgår ifrån att allt ska fixa sig. Om jag inte kan springa så får väl milen fixa sig på något annat sätt. Cykla, gå, simma, whatever. Tålamod… Jösses vad jag har tjurat denna höst. Strålande väder, alla färger och… alla mina planer gick åt skogen.

Nu har jag bestämt att det får vara slut på svackan och dags att ta hand om sig. Visserligen är en skadad menisk inget att leka med, men man behöver ju inte sitta stilla för det. Så jag kör motionscykel, helt utan belastning. Inte så kul kanske, men det funkar.

wcs_product_cutout_01

                                                  Foto: TVINS

Dessutom har jag skaffat mig en träningsapparat. Kul liten grej.
Den heter Wonder Core Smart och jag har sett reklamen snurra förbi på tv:n hur många gånger som helst. Aldrig handlat från Tvins förut, men någon gång ska ju vara den första. Hittills verkar den hålla vad den lovar och jag kan träna en hel del utan att knät surnar till på mig.  Lätt att plocka fram när jag ska se något på tv och himla skönt att inte behöva sitta still. För första gången på länge har jag träningsvärk. Dessutom kräver den här lilla apparaten ingen montering med ofullständiga och krångliga manualer, skruvar, svordomar och gud vet allt.
Det lilla som skulle skruvas fixade maken, så jag slapp undan där också.
Tumme upp alltså!

 

 

 

Grundstött springprojekt

Ibland blir det inte som man tänkt sig…
Har sällan upplevt en sommar med så mycket promenader. Det var fantastiskt roligt med alla nya miljöer. Hela sommaren tänkte jag att det där springet, det ska jag ta itu med
till hösten.

20150819_115835

Jag hade en gång en båt… Gick förbi den här många gånger i somras, på Saltö i Karlskrona.

Okej. Nu är det höst. Men här sitter jag utan ett enda spring, men däremot med ett
värkande knä som vägrar att bli bra.
Springprojektet har kapsejsat, kan man väl säga, därav bilden. Gått på grund, seglat
i kvav… whatever.
Efter tre veckor med ömmande knä kanske det är dags att gå till doktorn. Det skadar
väl inte att ta reda på vad som har gått galet. Men jag är mest sur över att inte kunna röra på mig som jag vill, nu när hösten visar sig från sin bästa sida.
Jag tänker inte ge mig. Men springet lär väl dröja ett tag till.
Under tiden kan jag ju sätta fart på bloggen igen.

Så hamnade jag i Karlskrona

Inte lätt att ha koll på springandet när man jobbar och far runt hela tiden.
Ärligt. Jag har inte haft tid. Nu har jag i alla fall hamnat i Karlskrona, det är sommar och det är en himla fin stad. I går traskade jag ut till Dragsö, där finns de där röda stugorna som man hittar på bordstabletter och vykort. Sinnebilden av Sverige sägs det. Kanske det. Vackert är det  i alla fall.

20150610_190446

Dessutom var jag ju tvungen att ta det obligatoriska kortet på livboj. Man måste få ha sina fixa idéer, eller hur?

20150611_123010

Så promenader, det blir det. Måste ju se mig omkring. Tur för mig att jag inte satt upp några mål för när jag ska lyckas med den där milen. Bara att jag ska. En sak i taget, känner att jag behöver liter lugn och ro och promenader här i Karlskrona. Jag vill gå när jag ska upptäcka saker här.

20150611_123355

Just det, passerade Jarramas i förmiddags. Om du undrar över henne så finns det att läsa här:  http://sv.wikipedia.org/wiki/HMS_Jarramas_%281900%29
Tjusig är hon i alla fall.
Och nu ska jag iväg och jobba.

 

Att prata omkull latmasken

Om man har en blogg som handlar om att springa så måste man ju springa.
Det fattar väl varenda människa. Utom jag då, för jag har inte sprungit på ett par veckor…
Men i kväll blev det ändring på det! Äntligen.
Började fundera på saken när jag var på väg hit till Växjö. I Ljungby sken solen, det såg inbjudande ut när jag svängde av E4. I Alvesta spöregnade det och springbeslutet kändes plötsligt lite överilat. Okej, jogga när det regnar är så att säga både svett och dusch samtidigt, men ändå… Förresten, vad glad jag blev när bjässelångtradaren lastad med timmer svängde av i Alvesta. Slapp jag köra om den i hällregnet. Okej, man kan ligga kvar bakom, men hur kul är det med allt skvättande?
Väl framme i Växjö är det regnskurar och sol som slåss om utrymmet. Det där springet börjar gnaga i huvudet igen och jag diskuterar med mig själv. Operation övertalning:

Men det är Barnmorskorna i East End på tv.
Hört talas om Svt Play? Finfin uppfinning.
Det är regnigt.
Och? Vad har det med saken att göra?
Jag är hungrig.
Ta en skiva ost och lite vatten, sen när du sprungit blir maten mycket godare.
Skulle vara gott med lite choklad och te.
Håll klaffen. Iväg med dig. Men inte till affären, du ska ut i spåret.
Efter den diskussionen är saken ur världen och jag kommer iväg, Växjösjön runt. Promenerar mellan varven, men det är ändå skönt att ha tystat alla invändningar. Och jag är sannerligen inte ensam i spåret, det är gott om folk. Två tjejer springer förbi, de diskuterar någonting om ursprungsbefolkningar och 1900-talet.
Ursäkta, när de springer? Det var inte illa. Själv har jag fullt upp med flåset.
Möter två killar med en hund. Hinner uppfatta något om tapas och grillad kyckling. Sen är de borta.
Jefflar vad flåsigt det är nu. Men jag ska klara det. Bara ska.
Dessutom hinner jag se rara fågelungar tillsammans med vakande föräldrar medan jag gör mitt bästa för att undvika vattenpölar och mördarsniglar.
När rundan är klar är jag väldans stolt över mig själv. På gång igen, vad skönt!
Med svetten lackande och illrött ansikte kommer jag tillbaka till utgångspunkten.
Efteråt vankas dusch och omelett.
Och mitt bättre jag hade rätt. Det är kanongott.
Dessutom regnade det nästan inte alls.

 

Ett brev betyder så mycket

Ibland kommer man liksom av sig, andra saker tar upp ens tid. Så blev det för mig.
Men i går hände något. Hade gett mig ut på min vanliga promenad runt Växjösjön.

20150520_122534 Allt andades frid och ro, jag märkte att många fåglar är nästan helt orädda, tänker att de är vana vid människor. Kanske undrade just den här om jag hade något ätbart i fickorna? Det hade jag inte.

20150520_122207Plötsligt kom jag på en sak. Jag måste fylla i några papper och skicka iväg ett brev och det just denna dag. Glömska? Egentligen inte, men jag hade inte riktigt tänkt på hur bråttom det faktiskt var.
Så jag började springa. För första gången på länge. Rätt skor på fötterna, men annars var jag knappast klädd för jogging. Jag slutade stressa upp mig för det där brevet, bara sprang på och upptäckte hur roligt det är. Ljudet av joggingskor som slår i marken, vinden, flåset…

20150520_120629Tog en snabbdusch efteråt och iväg till stan för att posta det där brevet. Så det kom iväg i tid. Tack och lov.
På vägen hem hann jag till och med gå genom allén utanför Växjö lasarett. Njuter varje dag av all skir grönska.
Och nu har jag lovat mig själv att börja springa igen. Har jag sagt att jag ska springa en mil en vacker dag så ska jag. Känns bra att konditionen är bra mycket bättre än vad jag anade. Promenader är inte så dumt det heller.
Tänk att ett enkelt brev kan få sån fart på benen.