Ett brev betyder så mycket

Ibland kommer man liksom av sig, andra saker tar upp ens tid. Så blev det för mig.
Men i går hände något. Hade gett mig ut på min vanliga promenad runt Växjösjön.

20150520_122534 Allt andades frid och ro, jag märkte att många fåglar är nästan helt orädda, tänker att de är vana vid människor. Kanske undrade just den här om jag hade något ätbart i fickorna? Det hade jag inte.

20150520_122207Plötsligt kom jag på en sak. Jag måste fylla i några papper och skicka iväg ett brev och det just denna dag. Glömska? Egentligen inte, men jag hade inte riktigt tänkt på hur bråttom det faktiskt var.
Så jag började springa. För första gången på länge. Rätt skor på fötterna, men annars var jag knappast klädd för jogging. Jag slutade stressa upp mig för det där brevet, bara sprang på och upptäckte hur roligt det är. Ljudet av joggingskor som slår i marken, vinden, flåset…

20150520_120629Tog en snabbdusch efteråt och iväg till stan för att posta det där brevet. Så det kom iväg i tid. Tack och lov.
På vägen hem hann jag till och med gå genom allén utanför Växjö lasarett. Njuter varje dag av all skir grönska.
Och nu har jag lovat mig själv att börja springa igen. Har jag sagt att jag ska springa en mil en vacker dag så ska jag. Känns bra att konditionen är bra mycket bättre än vad jag anade. Promenader är inte så dumt det heller.
Tänk att ett enkelt brev kan få sån fart på benen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *