Snabba skor i spåret

När jag var liten var det aldrig tal om att mäta tider eller hur långt man sprang. Såvida vi inte lekte tävling förstås.
Men annars var springet till för att man just då var indian, häst, mystisk budbärare, jagad av en häxa eller bara allmänt snabb. Man måste vara snabb i brännboll till exempel, speciellt sista sträckan.
Jag kom att tänka på det idag när jag var ute och sprang. Blotta tanken fick mig att pinna på lite bättre.
Missförstå mig inte, jag har inget emot alla moderna apparater som mäter precis allt, steglängd, puls, millisekunder eller varför inte temperaturen i knävecken. Tycker man det är kul så ska man så klart ha alla de där grejorna.
För egen del nöjer jag mig med att kolla vad kroppen själv har att säga om saken. Samt en stegräknare. Fast glömmer jag stegräknaren är det inte så noga, huvudsaken att kroppen är med. Jag märker ju när springet blir mer än gået, att det faktiskt rör sig framåt, om än långsamt. Men varför ha bråttom?
Men nu var det ju så sagolikt effektivt att tänka på hundar, hästar och andra snabba saker.
Fast hundar kan vara lite knivigt, de ska ju stanna och nosa överallt, eller spåra. Kanske ingen bra idé när allt kommer omkring. Eller okej, kör för vinthund då.
Kanske just det som behövs? Vinthundar, travhästar eller varför inte sätta av i full galopp? Bara att välja.
När jag har tränat upp mig kanske jag också blir så där nördig med apparater av olika slag. Och milen ska jag ha koll på, fattas bara annat.
Men tills vidare kommer jag i form med en rejäl portion fantasi. Det är ju så mycket roligare då. Och jag har jäkligt snabba skor. Bara så ni vet.

2 reaktion på “Snabba skor i spåret

  1. Ja du det gäller att ha både envishet och fantasi när man ger sig ut. Själv är jag då lite nördig och har skaffat mig ett aktivitetsband för att mäta min aktivitet under dagarna. Under dagens runda tänkte jag mest på att tänka ”att jag är en joggare” för mentalt så är jag inte det ännu! Men skam den som ger sig – idag har jag joggat i nio minuter av ca 30 så visst är jag en joggare? En niominutersjoggare 😉
    Kram

  2. Nio minuter. Klart du är en joggare Anne-Lie. Och de där minuterna kommer bara att bli fler och fler. Aktivitetsband kanske är kul när man fått lite mer fart? När det finns lite framgångar att mäta. Så kan det ju vara. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det där med fantasi handlar ju precis om det: Att bli en joggare mentalt.
    Heja på och kram tillbaka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *