Matlagning kan vara knivigt

Jag måste ta en diskussion med mig själv om köksknivar. I mitt kök är de flesta halvslöa saker som aldrig kan fixa snyggt skurna morötter eller tomater. Glöm det.
I veckan var jag hur som helst tvungen att köpa några nya knivar. Sylvassa.
Mina tjusiga planer på snyggt skurna tomater gick åt fanders direkt. Två rejäla rispor på fingrarna och ilfart till affären för att köpa plåster.
Efter det blev jag mer försiktig. Och det gick riktigt bra.
Häromkvällen blev jag lite väl kaxig i min nyvunna förmåga att skära upp saker.
Den här gången var det squash. Inledde starkt, snabbt och säkert hackade jag upp den.
Så plötsligt. Vänster pekfinger. Ett rejält jack. En något blodig historia med massor av plåster, svordomar och självömkan.
Jag tror jag ska hålla mig till de slöare knivarna i lådan. Vi är gamla bekanta. Riktiga kompisar egentligen. Aldrig att blodvite uppstår där inte.
Nu har jag en hel drös med plåster på fingrarna som skvallrar om vilken klant jag är.