Cross på 20 minuter

Träning är inte roligt. Knappt lockande ens. Inte så här i början. När konditionen är usel är det en ren viljesak att ta sig till gymmet. Belöningen är träningsvärk.
Det är bara att hålla ut, för det blir bättre. Jag har en bra bit kvar, skam den som ger sig!
Efter lite styrketräning gav jag mig på crosstrainern. Herregud… 20 svettiga minuter.

  1. Just idag är jag stark.
  2. Benen, det här är ju helt galet. Flämt.
  3. Drickapaus. För h-e. 10 sekunder.
  4. Varför blir jag inte tant med kappa, hatt och tax?
  5. Svett
  6. Ännu mera svett
  7. Ge hit taxen!
  8. I´m on the highway to hell!
  9. Hjältedådet inom räckhåll, jag ska fixa tio minuter.
  10. Svetten sprutar, hjärtat dunkar och benen är som spagetti. Fortsätter. Drickapaus 10 sekunder.
  11. Kunde varit värre. Man kan få tandvärk på julafton.
  12. Var är den där taxen??
  13. Blundar, drömmer mig bort till en skogsstig med solstrålar och grönska.
  14. Har någon framför mig, någon som springer. Har nummer 20 på ryggen.
  15. Måste hinna ikapp. Eller? Aldrig för sent att ge upp.
  16. Nej, jag ska ifatt! Hon har visst röda sulor på skorna.
  17. Såg fel, det där röda var visst adventsstjärnan i fönstret. Men jag närmar mig.
  18. Benen som överkokt spagetti. Minst. Armarna också. Är en trasa som hänger på den här crossen.
  19. Herregud, nästan ifatt! Glöm taxen, glöm Highway to hell… we are the champions…
  20. Förbi! Det här går ju av bara farten.Jösses jag får guldmedalj, träningsvärk och överlever. Klockan stannar på 20 minuter och 37 sekunder.

Fängslande att trampa

Motionscykel. Ett evigt trampande, med början och slut, men utan att komma någonstans. Allt går ut på att försöka göra något annat under tiden så man inte tänker på det där trampandet.
Musik, tv-serie, kolla pulsen, kolla farten, kolla hur mycket det är kvar, zappa mellan kanalerna, försöka läsa (gick sådär). Men för guds skull, tänk inte på trampandet. Runt, runt, runt.

Nej det är inte roligt. Inte det minsta. Men jag gör ju en insats för menisken, den där delen av mitt vänstra knä som fortsätter trilskas. Det ska läka ihop, det har jag bestämt. Och jag är envis. Så det blir motionscykel.

kvinnofengelsee

Tv4 Guld visar australiensiska kultserien Kvinnofängelset.

För ett antal år sedan tyckte jag det var riktigt kul. Jobbade till strax efter midnatt och när jag kom hem satte jag mig på cykeln och kollade samtidigt på den australiensiska serien Kvinnofängelset.
Just nu går den på tv4 Guld. Så i morse när jag skulle jag cykla satte jag igång Kvinnofängelset på tv4play.
Bea Smith hade rymt.
Och jag trampade.
Judy Bryant kallade sin bikini för ett sängöverkast.
Och jag trampade.
Mr Douglas från styrelsen var odräglig för att Bea hade rymt.
Och jag trampade.
Joan Ferguson var ännu odrägligare för Bea hade ju snott hennes uniform. Och rymt.
Och jag trampade.
Nola McKenzie var också odräglig. För Bea hade snott hennes pengar.
Och jag trampade.

 

 

 

Ny apparat ska göra susen

Att inte kunna springa blev ett rejält bakslag. Men jag utgår ifrån att allt ska fixa sig. Om jag inte kan springa så får väl milen fixa sig på något annat sätt. Cykla, gå, simma, whatever. Tålamod… Jösses vad jag har tjurat denna höst. Strålande väder, alla färger och… alla mina planer gick åt skogen.

Nu har jag bestämt att det får vara slut på svackan och dags att ta hand om sig. Visserligen är en skadad menisk inget att leka med, men man behöver ju inte sitta stilla för det. Så jag kör motionscykel, helt utan belastning. Inte så kul kanske, men det funkar.

wcs_product_cutout_01

                                                  Foto: TVINS

Dessutom har jag skaffat mig en träningsapparat. Kul liten grej.
Den heter Wonder Core Smart och jag har sett reklamen snurra förbi på tv:n hur många gånger som helst. Aldrig handlat från Tvins förut, men någon gång ska ju vara den första. Hittills verkar den hålla vad den lovar och jag kan träna en hel del utan att knät surnar till på mig.  Lätt att plocka fram när jag ska se något på tv och himla skönt att inte behöva sitta still. För första gången på länge har jag träningsvärk. Dessutom kräver den här lilla apparaten ingen montering med ofullständiga och krångliga manualer, skruvar, svordomar och gud vet allt.
Det lilla som skulle skruvas fixade maken, så jag slapp undan där också.
Tumme upp alltså!

 

 

 

Snabba skor i spåret

När jag var liten var det aldrig tal om att mäta tider eller hur långt man sprang. Såvida vi inte lekte tävling förstås.
Men annars var springet till för att man just då var indian, häst, mystisk budbärare, jagad av en häxa eller bara allmänt snabb. Man måste vara snabb i brännboll till exempel, speciellt sista sträckan.
Jag kom att tänka på det idag när jag var ute och sprang. Blotta tanken fick mig att pinna på lite bättre.
Missförstå mig inte, jag har inget emot alla moderna apparater som mäter precis allt, steglängd, puls, millisekunder eller varför inte temperaturen i knävecken. Tycker man det är kul så ska man så klart ha alla de där grejorna.
För egen del nöjer jag mig med att kolla vad kroppen själv har att säga om saken. Samt en stegräknare. Fast glömmer jag stegräknaren är det inte så noga, huvudsaken att kroppen är med. Jag märker ju när springet blir mer än gået, att det faktiskt rör sig framåt, om än långsamt. Men varför ha bråttom?
Men nu var det ju så sagolikt effektivt att tänka på hundar, hästar och andra snabba saker.
Fast hundar kan vara lite knivigt, de ska ju stanna och nosa överallt, eller spåra. Kanske ingen bra idé när allt kommer omkring. Eller okej, kör för vinthund då.
Kanske just det som behövs? Vinthundar, travhästar eller varför inte sätta av i full galopp? Bara att välja.
När jag har tränat upp mig kanske jag också blir så där nördig med apparater av olika slag. Och milen ska jag ha koll på, fattas bara annat.
Men tills vidare kommer jag i form med en rejäl portion fantasi. Det är ju så mycket roligare då. Och jag har jäkligt snabba skor. Bara så ni vet.

Tightsen är inte tajta

Nej, det ska inte handla om blommande körsbärsträd. Jag lägger in bilden bara för att det är så vackert. Och nu blommar det, fantastiskt att bara gå runt och titta på härligheten. Och det har jag gjort. Kan inte få nog.

601003_4194010308062_1053768024_n
Över till annat. Jag kom ut i skogen i dag. Gået och springet höll på i 3,3 kilometer. Ska verkligen inte skryta med någon superkondis, för det har jag inte. Dessutom är det ju de där kilona…. Jobbar på det.
Hann inte många meter förrän jag upptäckte att mina gamla tights minsann inte är så tajta längre.
De kasar. Springer några steg. Stannar, dra upp tightsen. Så höll det på ett tag.
Till sist drog jag upp dem rejält och vek ner linnet innanför.
Möter en äldre dam i supersnygga träningskläder, till och med hennes pannband matchar. Och fort går hon!
Fortsätter min runda och muttrar lite över kasande tights och söndertvättad tröja. Sicken outfit…
Men än sen. Huvudsaken är väl att jag springer, att fåglarna kvittrar och marken är full av vitsippor och en och annan maskros. Man kan inte bli annat än på gott humör av sånt!
Sista biten går det riktigt bra, till och med så bra att tightsen slutar kasa.
Det sista jag gör är att lyfta stock i utegymmet vid parkeringen. Träna armar skadar ju inte. En kråka kraxar så högt så jag håller på att tappa stocken i ren förskräckelse. Det har sina sidor att träna i naturen.
Någon bild från rundan med de kasande tightsen blir det inte. Nån måtta får det allt vara. Körsbärsträd är betydligt vackrare, om man säger så.
Och jag är väldigt nöjd med dagen.

Glad Påsk!

Bild

20150404_095409
Fick ett träningsryck i torsdags. Måste säga att det kom alldeles oväntat och oplanerat.  Energisk som sjutton. Satte igång med boxaerobics och i dag blev det en tur i skogen.

Det där med boxaerobics började för några år sedan när jag köpte en dvd med Suzanne Cox. Har haft en del tränings-dvd:er förut, men de flesta har för lågt tempo, är för tråkiga, är för… bara trista.
Men den här får fart på flåset! Och jag kan stuffa på här hemma i vardagsrummet utan att behöva bry mig om någonting annat än själva träningen.IMC625DOkej, världens roligaste är det kanske inte, och jag är knappast någon vacker syn… Men det går snabbt  att komma igång. Kan inte skylla på opackad träningsväska, osnygga träningskläder, hittar inte vattenflaskan, har för många bilringar eller något annat. Bra skor är däremot ett måste. Så det jabbas, boxas, sparkas, sprintas och skuttas. Lägg till lite hantlar och jag blir alldeles slut efteråt.
I morse blev det skogen och springet blir mer och mer. Fast fågelkvittret, solen och glittrande vatten var bäst!
Och nu ska det firas påsk. Utan godis, men med ägg, toast Skagen och revbensspjäll.
Ha det gott!

Det där med armar…

20150323_101836Har bestämt att jag måste förnya gymkortet. Den
som ska springa milen behöver muskler och ork
i hela kroppen.
Men i väntan på det tog vi ett rejält tag i trädgården, maken och jag. Gräva, kratta, plantera, köra bort gamla höstlöv… Rena gympasset för sjutton! Dessutom blev det fint.
Efter passet i trädgården blev det en sväng i skogen. Valde stavgång i dag.
Efter det ville inte mina armar vara med längre… Känns som två lealösa sparrisar ungefär.Träningsvärken är på gång. Eller träningskvitto som en god vän alltid brukar säga.
Tog en vilodag i går. Höll dessutom på att somna i tv-soffan till Fortitude. När jag skulle gå och sova på riktigt fick jag baske mig mjölksyra i benen av att gå uppför trappan.
Och jag ska springa en mil? Rena skämtet…Tänkte jag innan jag somnade.
Skönt att vakna på morgonen och känna att man har massor med energi. Det fick självförtroendet att växa lika snabbt som påskliljorna i trädgården…
Hittade en intressant länk om det här med att springa en mil:

http://aktivtraning.se/lopning/milen-ratt-upplagg-for-milen

Stavar mig fram

Plockade fram gångstavarna som en god granne gav mig för en tid sedan. Om man låtsas att man åker skidor blir det riktigt svettigt. Inser att jag har usel kondition.
Den 24 maj är det förresten dags för Stavmilen, med start på Gärdet i Stockholm.
Den 25 september är det dags igen för tävlingssugna stavgångare, den här gången på Lidingö.
Jag nöjde mig med 5,2 kilometer stavgång i lugnt tempo. Andra får sköta om det där med tävlandet. Men om jag blir en hängiven stavgångare så ska jag lägga de där tävlingarna på minnet.

 

Springet ska bli mer än gået

I går tog jag en runda med maken. Han gick och jag småjoggade lite av och till. Mest av om sanningen ska fram. Men alla måste ju börja någonstans och så småningom ska springet bli mer än gået.
Något av det bästa med skogsslingan är alla andra motionärer. Ung som gammal, med eller utan hund, med eller utan stavar. Nästan alla hälsar de glatt när vi kommer traskande.
Utom de som verkligen springer, och det är väl ingen som begär så där mitt i flåset.
Men en vänlig blick möter jag hos de flesta. Och jag tycker det är härligt att se andra fara fram i skogen. Det är dit jag ska, jag med.
I sinom tid.
Känner mig nöjd och njuter av fågelsången.